Känner på mig att detta inlägg kommer bli rätt så långt med rätt så många bilder så hoppas ni är ok med det:)
Så vårt äventyr startade tidigt en lördags morgon med att Veronika och Sean kom och hämtade upp mig och min stora tunga ryggsäck.
Vi fick ändra vår resrutt lite pga att motorvägen är stängd på en del ställen pga alla skogsbränder som härjar i området så därför fick vi ta den långa vägen, ca 7 timmars resa.
 |
| Början av vår resa inkluderade en liten båttur |
När vi först kom fram till Lake Louise så stannade vi till vid sjön för att sträcka på benen.
Glaciären som man ser på andra sidan är samma glaciär vi hade utsikt över när vi var uppe på Abbot Pass hut.
Så stugan vi stannade i några dagar senare gömmer sig högt bakom berget på den vänstra sidan.
Det är en liten vandringsstig som går längst med sjön på den högra sidan och om man följer den till slutet så kan man faktiskt se stugan uppe på toppen.
Vi hade även tänkt att stanna till vid Moraine Lake eftersom det var en favorit förra gången vi var här men vägen upp var stängd pga för mycket folk.
Man måste nästan ha tur om man vill dit och antingen åka supertidigt eller sent för att överhuvudtaget komma dit... om man inte vill gå 13km eller vad det nu är... well well vi har ju varit där förut så vi var inte helt förkrossade.
I stället så åkte vi till vårt boende för de kommande två nätterna.
Ett vildmarks Hostel. Ingen el, ingen toalett, ingen dusch men iaf en säng att sova i.
Söndagen hade vi ingenting planerat så vi åkte runt och kollade in lite ställen.
Åkte till Peyto Lake, en sjö med det finaste vattnet och sjön ser ut som en varg.
Bara en liten snabb promenad dit så såklart var det en massa folk men går man bara iväg en bit från utsiktsplatsen så är det faktiskt inte så många människor.
Efter Peyto åkte vi till några vattenfall och vidare till Emerald Lake där vi gick runt sjön.
En liten promenad på ungefär 5km.
Fint vatten där också men min favorit för dagen var Peyto Lake.
Måndagen var BC Day, en röd dag i vår province BC.
Så vad passar bättre än att spendera den i bergen. Abbot Pass Hut var målet för dagen.
Abbot Pass Hut är en stuga högt uppe på berget (2926m närmare bestämt) på gränsen mellan BC och Alberta.
Du kan laga mat i Alberta och äta i BC.
Snön som smälter där uppe hamnar i två olika hav beroende på vilken sida det rinner ner på. Lite fun facts:)
Stugan är byggt 1922 av sten från bergen för hand.
Vad de annars behövde för att bygga stugan fick de hikea upp.
Ganska imponerande eftersom det är en rätt så tuff vandring att komma dit.
Dagen startar med att man får ta en buss upp till Lake O Hara.
Bara 250 människor varje dag får plats på bussen vilket gör det lugnt och stillsamt där. Inte för mycket folk.
Vi gick förbi många små sjöar, vattenfall, stora berg, riktigt fint.
Stannade vid Lake Oesa för att äta lunch och ladda batterierna innan vår stora klättring startade.
Rätt så brant klättring och man måste (eller måste och måste) ha hjälm eftersom det är lösa stenar och de går rätt snabbt när de faller ner för berget.
Man tar typ två steg uppåt och glider ned ett steg så det tar tid att nå toppen.
Känns som det aldrig kommer att ta slut men tillslut står man där på toppen och tittar ner och kan knappt förstå att det är var man kom från:)
Den ena bilden är påväg upp och den andra påväg ner. Det är brantare än vad det ser ut!
 |
| Abbot Pass Hut |
Här är den. Den nästa högsta stugan i Kanada (och det högsta dasset)
Där spenderade vi hela eftermiddagen med att njuta av utsikten, laga middag, kolla på solnedgången och sedan kröp vi ner i sovsäcken för att sova.
Sjön som syns långt därnere är Lake Oesa där vi började vår klättring upp.
Påväg ner så tog vi en annan väg och fick se fler fantastiska utsikter.
När vi kom hem fick jag reda på att de stängt ner Abbot Pass Hut på fredagen pga att det inte är säkert där längre.
Marken nära stugan är inte längre stabil så de är oroliga att stugan komne falla ner.
Vi såg en hel del stora stenar falla och vi diskuterade hur länge den kommer klara sig men vi trodde kanske inte så snart.
Så vi kan vara glada att vi kanske kommer vara några av de sista som någonsin kommer att ha sovit i stugan.
Ni kan se raset på vänsto sidan av stugan. För bara något år sedan så kunde man gå runt den sidan av stugan.
Hur som helst så var vi rätt trötta när vi kom ner.
Stannade i Lake Louise för natten, gick ut och åt middc och förberedde oss för vår stora hike som startade dagen efter.
Upp tidigt för vi hade en bit att köra.
Våra ryggsäckar var så tunga med mat, tält, liggunderlag, sovsäck, kläder och allt annat som behövs för en fyra dagar-tre nätters hike.
Tror min ryggsäck vägde ungefär halva mig.
Var lite rökigt när vi startande så vid första utsiktsplatsen så kunde vi knappt se Mount Assiniboine.
Bara som en liten siluette.
 |
| Mt Assiniboine gömmer sig där bakom all rök |
Första dagen vandrade vi 28km. Det var varmt, jobbigt, tungt, upp och ner och det fanns stunder då jag trodde jag skulle dö.
Speciellt sista 5km var riktigt riktigt slitsamma speciellt när det var riktigt rökigt också.
Men tillslut kom vi fram till vår camping och kunde sätta upp tält, laga lite mat och vila!
Man måste hela tiden tänka på björnar när man campar här.
Man måste låsa in maten i speciella boxar som är säkra eller hissa upp sakerna högt upp som ni kan se på bilderna ovan.
Man kan inte ha någonting som luktar i tältet. Ingen mat, inga snacks, inte tandkräm, solkräm och annat.
Björnar har väldigt starkt luktsinne så det gäller att minska riskerna att få besök.
Men vi såg inte till några björnar så det var bra:)
Vaknade tidigt nästa morgon till ett lager av aska på tältet men mindre rökigt och en fantastisk utsikt från tältet.
Väl värt den långa vandringen.
Så började vi vår vandring mot Assiniboine.
Vandrade inte lika många km men kom ändå upp i 18km innan dagen var slut.
 |
| Jag och min packning redo att börja gå hemåt |
Vid Assiniboine så finns det en lodge där rika människor kan stanna.
Man kan också flyga helikopter in om man inte känner för att vandra 30km+.
Men som sagt det är ju för rika människor och det är ju inte vi så vi fick snällt traska på:)
Påväg tillbaka stannade vi vid en camping ungefär 14km från slutet och där var ett par från Nelson, en tjej från Rossland (ungefär en timme från Nelson) och en man som bott i Rossland 1983. Ingen var där ihop. Liten värld!
 |
| Linnea |
Sista dagen startade med 4km upp upp upp men sen var det en rätt skön promenad tillbaka till verkligheten.
Var lite rökigt så vi hade inte bästa utsikten men det var inte så farligt!
Så skönt när vi äntligen kom fram! Fötterna och ryggen har mått bättre men annars så var det inte så farligt!
Jag är glad att vi gjorde det men tror inte jag kommer göra om det:)
Kvällen tillbringade vi i Banff och lysade till det med hamburgare och öl. Bästa nånsin.
Skulle nog kunnat äta några till, haha.
Lång bilresa hem. Det var rökigt hela vägen hem så vi såg inte mycket av bergen.
Tycker synd om människor som har åkte hit från alla världens hörn för att se hur fantastiskt det är här och så kan man inte se någonting alls.
Nu är det skönt att vara hemma med mina älsklingar, Kyle och Nikita.
Skönt att ha rinnande vatten, el, toalett, dusch och allt annat lyxigt!
